Diagnostik
Diagnostik är oumbärligt och ett stort område. Den behövs för att försöka förstå en individs begränsningar och potentialer så mycket som möjligt i t ex relationer, tänkande, kännande, beteendeyttringar, inre och mellanmänskliga konflikter, tillgång till adekvat skam och skuld, "attacks on linking", dvs omedvetna angrepp mot försök till närhet och ömsesidighet samt ofta omedveten attack/flykt från hotfull/smärtsam kunskap etc. Även i seriös psykoterapiforskning börjar man alltid med att (preliminärt) diagnosticera patienter för att sedan oftast erbjuda olika behandlingar som senare jämförs. På så vis etableras register för empiriska data, dvs man får gedigna erfarenheter av hur människor med olika problem blir hjälpta av olika former av psykoterapier. Så småningom etableras också evidensbaserade metoder.
En av alla fenomen man brukar urskilja vid diagnostik är huruvida en psykisk problematik är "jag-dyston" respektive "jag-synton". Det förstnämnda betyder att patienten upplever sig bli belastad med någonting, t ex ångest eller depression, som denne inte normalt känner igen sig i, ett psykiskt problem som yrkesutövare och patient tillsammans kan titta på och "vilja få bort". Det sistnämnda är helt annorlunda, det betyder att problemet är diffust, inbakat i personligheten, något som stör personligheten. Det kan förekomma från milda varianter på ett kontinum till mycket allvarliga varianter och brukar i genomsnitt beröra ungefär 10 % av populationer. Dessa personlighetsläggningar är t ex narcissism, histrionisk och borderline personlighet, psykopati, dependens, passiv-aggressiv och fobisk personlighet, masochism, sadism, tvångsmässig, ångestladdad samt dissociativ personlighet mfl. Patienten vet inte exakt varför livet blivit så tungt, även om tankar kring det finns. Här blir behandlingsarbetet mer fokuserat på att yrkesutövaren föreslår via tolkningar, rekonstruktioner, milda konfrontationer, klarifikationer m.m hur patienten eventuellt fungerar och på så sätt blir det mycket känsligare för denne att ta till sig kunskapen, just för att det finns i dennes personlighet, inte utanför. Påfrestningar kring tillit, känslan av att bli förstådd, respekten, den tankemässiga och känslomässiga närvaron i samarbetsrelationen mellan patient och yrkesutövare mobiliseras. Det kan också som mest komplicerat vara både psykiska problem format tidigt i personligheten och dessutom utvecklas depression, ångest, alkoholproblem, sömnsvårigheter etcetera.
Diagnostiken kan göras på flera olika sätt som i korthet presenteras här nedan:
Jag har utbildat mig inom följande metoder:
Halvstrukturerade djuppsykologiska intervjuer
Utforskning av medvetna och omedvetna problemområden (cirka 10–20), som intervjuaren är fri att välja i vilken ordning de utforskas tillsammans med patienten. Yrkesutövaren är utbildad att via olika tekniker "locka fram" eller provocera fram" information om tankesätt, emotioner samt beteenden. Fördel kan vara att samspelet oftast flyter riktigt bra i och med fria val av ordningen på problemområden så inkänning av patientens öppenhet, mod, motstånd etcetera hela tiden ligger i fokus.
DIB (Diagnostic Interview for Borderline) by Gunderson
DIN (Diagnostic Interview for Narcissism) by Gunderson
KAPP (Karolinska Psychodynamic Profile) by Weinryb, Rössel & Åsberg
PDM (Psychodynamic Diagnostic Manual) by Alliances of Psychoanalytic Organizations
PTI (Private Theory Interview) by Werbart & Levander
