Intreatment

 

 

Följande behandlingar bedriver jag och vad som är gemensamt för de fyra förstnämnda psykoterapierna utifrån mitt synsätt är att Du bör få 1) betydligt högre kunskaper i personlighets- och socialpsykologi samt salutogen-, dvs hälsopsykologi, vilket leder till ökad kunskap mer än vad Du kan läsa Dig till eller tala med kompisar om, 2) Intellektuella insikter, AHA-upplevelser utifrån förståelse- och förklaringsmodeller som under behandlingen utarbetas gemensamt och blir skräddarsytt för Dig. Detta kommer att modifiera synsätt på Dig själv och andra, 3) emotionella insikter, dvs starka upplevelser av känslor i form av sorg, ilska, hat, glädje, exaltation och tacksamhet samt integrera dessa känslor bättre 4) tillämpade övningar i privatlivet, dvs att explorera vad som känns beydelsefullt under behandlingen i vardagslivet, jobbet, privat etcetera, dessutom att exponera sig för tidigare svårupplevda situationer samt 5) att jobba i här-och-nu situationen med psykoanalytikern, dvs öka temperaturen i behandlingsrummet genom att omedelbart belysa omedvetna relations-, tanke- och beteendemönster som gestaltas tillsammans mellan patient och analytikern, vilka härrör från andra signifikanta personer i patientens liv och därmed går att förändra till mer mogna former av uttryck. 

 

1. Relationell psykoanalys

Man träffas i regel 3-4 sessioner per vecka och patienten ligger ner på en couch/divan och har tillfälle att ta upp precis vad som helst som dyker upp och upplevs intressant att utforska. Drömmar har stor betydelse, där tolkningarna av dem anses vara kungsvägen till det omedvetna. I relationell psykoanalys deltar analytikern aktivt i relationen och vid tillfälle pekar på liknande förhållningssätt hos patienten mot analytikern som påvisats i patientens egna beskrivningar gentemot andra betydelsefulla människor i hennes omgivning. På så vis får patienten så småningom ökad självkännedom huruvida anknytningsmönster är stabila, undvikande, ambivalenta eller till och med desorienterade under t ex en kris. Närhet och ömsesidighet, emotionellt beroende och separationskänslighet samt kontrollerande personlighetsdrag utforskas oftast här. Dessa tre relationsområden utgör byggstenar till en autonom mogen personlighet. (Forskning finns här, googla på www.apsa.org/Programs/Research.aspx).

Analytikern kan här även beskriva vad han upplever i relation till patienten (så kallad tolkning i motöverföringen), som ibland  kan vara svårt för patienten att ta emot, framför allt om det är bistra "sanningar", t ex "jag upplever att Du undviker närhet till mig just nu, genom att börja älta det där om arbetet igen som skapar distans mellan Dig och mig. Är det så här kanske du gör med din fru, som hon blir ledsen över?" eller "Du återkommer ofta till hur bra det går för Dig på jobbet, är Du orolig över huruvida Du är emotionellt betydelsefull i din nära omgivning, eller t o m gentemot mig?"

En viktig del av den relationella psykoanalysen är känslorna av sorg det oftast innebär när patienten mer förstår hur komplicerat och fel det blivit t ex i relation till väsentliga personer eller att man inte uppnått det man förväntade sig i livet. Här arbetar man sig igenom chocken/nyvunna insikter, känslor av frustration och aggression, sunt sorgarbete med adekvatare beteenden (till skillnad mot osunt som kan leda till ångest och depression), acceptans/härbärgering och slutligen en kraftfullare nyorientering i livet med starkare utvecklade mentala kapaciteter.

Samtliga områden i länken problemområden (och mentala kapaciteter) här ovan brukar tas upp förr eller senare och än mer än så.

2. Relationell psykodynamisk psykoterapi 

I relationell psykodynamisk psykoterapi möts man 1–2 sessioner i veckan, man ligger inte ner på en divan, utan sitter upp. här fokuserar man mer strukturerat utifrån psykodynamiska domäner (se nästa stycke) samt fokuserar på vissa av patientens problemområden. Så även om andra områden är intressanta och viktiga, väljer man oftast fokus på några som får prioritet, dvs de övriga områdena kan vara sekundära till de prioriterade. Det betyder att om den bedömningen är riktig, kommer en hel del av de övriga symtomen att upphöra eller reduceras, tack vare bearbetning av de prioriterade problemområdena hos patienten.

Psykodynamiska domäner är oftast 1. Fokus på affekter/känslor och uttryck av dessa (se Alexitymi via länken problemområden) 2. Utforskning av beteenden som går ut på att undvika tankar och känslor som utgör stress/psykisk smärta 3. Gemensam definiering av återkommande teman och mönster i patientens liv 4. Observera det förflutna erfarenheterna i patientens liv som inte endast gestaltas i här-och-nu livet utan också tillsammans med analytikern i terapirelationen 5. Fokus på mellanmänskliga relationer och dess kvaliteter 6. Utforskning av fantasilivets betydelse, även för iscensättning av dessa i livet (Shedler, 2010; Leichsenring & Rabung, 2008)

3. Affektfokuserad psykoterapi (kombo av kognitiv och psykodynamisk)

Affekter anses mer idag än någonsin som en avgörande förändrande faktor i psykoterapi av nästan alla teoretiska psykoterapiinriktningar. Den ses som en läkande parameter i många studier. Genom neurovetenskapen vet vi att affekter alltid föregår kognitioner. Det betyder inte att affekter är viktigare än tankevärlden, däremot vad man fokuserar på i en behandling är betydande för många patienter. Det behöver inte passa alla patienter. Forskning får ytterligare visa vilka patienter med vilka diagnoser som har störst förändringspotentialer med denna terapiform. Affektfokuserad psykoterapi har status som evidensbaserad psykoterapimetod, dvs av minst två olika forskningsteam påvisade signifikanta resultatförbättringar hos väl diagnosticerade patienter i studierna.

Diener och kolleger (2007) upptäckte i en forskningsöversikt att affektfokuserat arbetssätt i psykodynamiska terapier ökar patienternas emotionella medvetenhet och fördjupar affektiva erfarenheter under sessionerna samt förbättrar nyansrikedomen i de emotionella uttryckssätten (se Alexitymi i länken problemområden). Dessa affektfokuserade tekniker hade ett tydligt samband med positivt utfall i psykodynamiska psykoterapier.

Det som är typiskt i denna terapiform är att terapeut och patient under sessionerna närmar sig svårigheten eller t o m "fobin" hos en patient att få sund access till en affekt t ex aggressioner och rädsla för att inte vara betydelsefull för andra. Därifrån arbetar man för att tillgången av affekter generaliseras till privat och jobblivet, så att patienten blir trygg med att sunt kunna uttrycka dem adekvat utifrån olika situationer.

Ett antal psykoterapeutiska metoder uppfyller här nedan angivna kriterier om denna teori och metod samt forskning. Kriterierna är:

1. Teorin baserar sig på moderna teorier om affekter

2. Metoden baseras på vetenskaplig replikerbarhet och systematiskt arbete med affekter

3. Forskningen visar på en effektivitet i RCT-studier (Randomized Controlled Trials), där t ex patienter med samma diagnoser, t ex depression, slumpmässigt var och en får olika psykoterapimetoder. Sedan jämförs psykoterapiresultaten.

De psykoterapeutiska metoder som fyller dessa kriterier är: Affekt(fokuserad)fobi Terapi, vilket är en blandning av kognitiv och psykodynamisk terapi (McCullogh & Magill, 2008), olika varianter av Psykodynamiska korttidsterapier baserade på Davanloos metod (Abass et al. 2006), Emotion Focused Therapy (Elliott et al. 2004), Mentaliserings-baserad terapi (Bateman & Fonagy, 2006), Schemafokuserad terapi (Young et al., 2003) och Compassion Focused Therapy (Gilbert, 2005).

Gemensamt synsätt för dessa psykoterapier är hypotesen att undvikande av psykisk smärtsam och hotfull emotionell upplevelse vidmakthåller patientens symptom. Vidare anser man att exponering (desensibilisering) av emotioner under psykoterapin mellan patient och psykoterapeut är en nyckelfaktor i behandlingen.

4. Relationell psykodynamisk parterapi

5. Kristerapi 

6. Stödterapi 

 

... mer text kommer snart...